Idag hade S tid för återbesök hos neurologen, han var ju lite orolig för S grovmotoriska utveckling sist, och ville därför träffa honom igen.
Men han har kommit ikapp nu, och läkaren tyckte inte att vi behövde komma tillbaka fler gånger (men han ska kollas lite extra på bvc).
Jag har hela tiden trott att de misstänkt någon form av utvecklingsförsening/störning, fast dom inte sagt det till oss, och idag fick jag det bekräftat.
Jag har nog inte förstått själv hur mycket jag oroat mig för det här, förrän läkaren sa:
- Ni kan gå hem och betrakta honom som en fullt frisk normalt utvecklad pojke!
och jag började störtböla.
Älskade lilla plutt!
Att bryta mot normen - varför är det så provocerande?
1 vecka sedan
4 kommentarer:
Vad härligt! Vilket bra besked! Grattis till er!!!
Tack!
Åh, vad skönt! Förstår din reaktion. När vår minsting var bebis var man orolig för att han kunde vara döv på ena örat.... Den månaden vi fick vänta på besked höll jag andan i princip hela tiden. När sen beskedet kom att det inte var något fel släppte alla fördämningar....
:-(
Skönta att allt var bar iaf.
Det värsta är ju att inte veta säkert. Under tiden när man går och väntar på besked så hinner man ju föreställa sig både det ena och det andra. Oftast det värsta. :-/
Skicka en kommentar