Beskriv hur ett modernt datorspel ser ut och vad det går ut på.

Jag har valt att ta upp spelet Ice Age 2 - the meltdown, som bygger på filmen med samma namn.

Det är ett plattformsspel och man spelar huvudsakligen som karaktären Scrat. Spelet går ut på att rädda djuren som bor i dalen från översvämmning. Man går runt de olika spelvärldarna och samlar nötter. För att komma vidare till nästa nivå behöver man samla guldnötter, det behövs oftast 3 eller 4 stycken för att kunna nå nästa nivå.

Dessa nötter får man när man klarat de småspel som dyker upp längs vägen. Det kan till exempel vara bowling (fast med pingviner istället för bowlingkägglor), eller att upprepa rörelser i ett visst mönster osv. Några av de här småspelen är riktigt kluriga, och det tog ganska många omspelningar innan jag klarade dom.

Åldersgränsen är satt till 10+, och på fodralet varnas det för "crude humor" och "mild cartoon violence". Det känns som att spelet vänder sig främst till killar i yngre tonåren.
Det förekommer knappt några kvinnliga karaktärer i spelet, men det gör det ju inte i filmen heller så det är väl inte så underligt, och de som finns där är antingen överbeskyddande och elaka gam-mammor eller hjälpsamma ta-hand-om karaktärer.
Det är karaktärerna av manligt kön som hoppar, springer, slåss och skjuter, medan de kvinnliga mest agerar bifigurer.

Allt som allt är det väl inget jätteroligt spel, men ett par timmars tidsfördriv, som kräver en hel del tankeverksamhet emellanåt.

Loppis-söndag och cykelpremiär!

I dag har jag och svägerskan stått på loppis halva dagen. Vi hade ganska bra väder förutom en liten skur vid lunchtid, men det var väldigt lite folk.
Jag fick ihop lite över 800:- och då fick ändå det mesta följa med hem igen, tom kartongen med gratissaker!




När svägerskan kom och hämtade mig imorse så hade hon sin dotters gamla trehjuling med sig, jag frågade om jag fick köpa den, men vi fick den av henne!

Så efter att vi ätit middag tog vi med barnen ut så att H fick prova den. Han når inte riktigt ner till pedalerna, men tyckte att det var roligt ändå!

Bolibompamonstret?

Jag tror att vi har skapat ett Bolibompamonster!

Jag och svägerskan ska stå på loppis och försöka sälja lite saker imorgon. Jag och Pappamucklan sorterade lite saker i morse och för att H inte skulle "hjälpa till" så satte vi på barnprogram och parkerade honom i soffan. Det är något som hänt 3-4 gånger tidigare, men han sjöng glatt ikapp med Bolibompa-sången!

Sedan dess har han pekat på TV:n med jämna mellanrum, och den här går varm:


Vad har vi gjort?

Snigeln säger Vrooom!

Idag hade jag och H följande samtal:

Jag: Vad säger kossan?
H: Moooo!
Jag: Vad säger fåret?
H: Bääää!
Jag: Vad säger hunden?
H: Vovvovovov!
Jag: Vad säger katten?
H: Maaa!
Jag: Vad säger snigeln?
H funderar en stund och säger sedan lyckligt: Vrooom!!
Jag: Ligger dubbelvikt och skrattar!

Olika nätkulturer.

Jag tvingades till slut att skapa ett konto på Facebook, trots att jag sa att jag inte skulle, och nu är jag fast, jag kan inte låta bli att kika in ett par gånger om dagen. Varför förstår jag faktiskt inte, det var roligt i början, men börjar bli lite tröttsamt nu. Jag behöver inte veta att min chef precis rastat hunden, eller att faster Märta ska på vattengymnastik.
Jag antar att lite av tjusningen försvann när jag hittat de personer jag ville.

Det är lite samma med Lunarstorm.se. Jag hade ett konto där när de var som störst (och jag och pappamucklan träffades faktiskt där en gång i tiden), och då loggade man in flera gånger per dag. När jag skaffade ett konto nu blev jag förvånad över hur lite aktivitet det är på sidan nu. När jag inte hittade de jag hade kontakt med då, tröttnade jag ganska fort.
En anledning till att de har tappat medlemmar kan nog vara att de som var med när Lunarstorm var som störst har blivit äldre och sökt sig till lite vuxnare sajter.
När jag var aktiv användare där spenderade jag den mesta av min tid med att läsa dagböcker, för mig personligen var det mitt huvudsyfte med att ha en användare där.
Dagboksfunktionen är lättnavigerad och enkel att använda. Att det finns en lista på de senast uppdaterade dagböckerna tycker jag är ett stort plus, man hittar till dagböcker som man kanske inte hade läst annars. Nu har jag, precis som de flesta vars dagböcker jag troget läste, gått över till att blogga istället.
Man kan göra (nästan) vad man vill med sitt krypin, vilket jag tror är viktigt för att kunna sticka ut lite från mängden.
I Unga Nätkulturer uttrycker sig Karolina Blom såhär om samma sak:
"– Lunarstorm handlar om att visa vem man är, att vara sig själv. Att bli sedd och uppskattad för den man är."

Funktionerna på Lunarstorm är överlag användarvänliga. Som exempel när man svarar på ett meddelande i gästboken så behöver man inte gå till en ny sida för att skriva sitt svar, utan man kan hela tiden se vad personen har skrivit, vilket gör det mycket enklare. Det här är något som jag saknar på sidor som inte har den funktionen eftersom man kan hinna glömma vad det var man skulle svara på om man behöver gå till en ny sida för att göra det.

Jag är aktiv medlem på Sjalbarn.se och på Familjeliv.se.
Sjalbarn känns fortfarande litet och intimt och användarna är överlag ganska öppna med sig själva och snälla mot varandra.
På Familjeliv.se är de flesta kontakterna anonyma, man vet inte vem det är som gömmer sig bakom nicket Anna21 (obs påhittat namn). Här är det vanligare med småbråk mellan användare och direkta påhopp på meddebatörerna.

Jag skulle tro att det är så att man på en community där man kan utge sig för att vara vem som helst, inte behöver känna sig ansvarig för det man skriver, personen bakom den andra skärmen vet ju (oftast) inte vem man är. Personen som skriver under smeknamnet Anna21 kan i själva verket vara en snart 30-årig tvåbarnsmamma, eller en man i 50-årsåldern.
Är man anonym är det lättare att vara elak, eller att uttrycka åsikter och tankar som man inte vågar ta upp med någon som man känner.
Vad jag menar är att på t.ex. Lunarstorm och andra nätgemenskaper har man ofta en bild på sig själv, och man har skrivit lite om vem man är. Det är också vanligt att man har ett kontaktnät med personer som vet vem man är IRL, där kan man kanske inte skriva vad som helst utan att det får konsekvenser i ens off-line liv. Pratar man med en annan anonym person behöver man inte ta de konsekvenserna.

Annbritt Enochsson och Fredrik Olin är inne på samma spår i en artikel publicerad 2004.

Vad gör ungdomarna på nätet?

Som jag varit inne på tidigare är föräldrar idag inte tillräckligt insatta i vad deras barn egentligen gör på nätet, eller som artikeln Unga nätkulturer visar framtiden uttrycker det:
"Vuxna gör saker på nätet – barn och unga är där."

KK-stiftelsen startade (enligt artikeln ovan) 2008 ett forskningsprojekt kring hur unga använder de nya digitala medierna.

BH-lös!

Jag har inte haft råd att köpa någon ordentlig amningsbh utan har köpt toppar på Apoteket för 89:- styck.

Nu har två utav tre gått sönder. Så jag har bara en kvar, undrar vad jag ska ha på mig när den behöver tvättas?

Den är dessutom köpt samtidigt som de två som redan gått sönder, så det är väl bara en tidsfråga innan den också måste slängas!

Rapportering.

Besöket på ögonkliniken gick också bra. S har normal syn för sin ålder, och läkaren kunde inte se att synnerverna var påverkade på något sätt.

Om det blir övertryck i hjärnan (som vid vattenskalle) kan det bli tryck på synnerverna och det var därför de ville titta på hans ögon.

Jag hade hoppats på att vi skulle höra något från sjukhuset om ultraljudet under dagen, men det har vi inte. Har vi tur kanske vi hör något imorgon!

Besöket avklarat!

Igår var vi så äntligen till sjukhuset med S.

Besöket gick bra, men vi har inte fått några klara besked än.
Vi fick träffa en läkare som pratade lite med mig och Pappamucklan, sen kollade han S reflexer och tittade lite på vad han kan.

Han tror inte att det är vattenskalle men han ska utredas vidare, för säkerhets skull.

Läkaren skickade remisser, de ska göra ett ultraljud på hjärnan för att kolla flödena och så skickade han en remiss till ögonkliniken, och de ringde tidigare idag, så vi ska dit redan imorgon!

Efter att vi varit på sjukhuset så gick vi en sväng på stan och köpte skor till barnen. H fick gympadojor och sandaler och så köpte vi ett par små mjuka skinnskor till S, han går ju inte än men måste ju ändå ha något på fötterna.

Sjukhuset imorgon.

Imorgon är det dags för S besök hos neurologen, det börjar bli riktigt nervöst nu.

Jag lär nog få lite svårt att sova inatt.

Är det nu 30-årskrisen ska börja?

Idag är det 6 månader kvar tills jag fyller 30! Hur gick det till?
Jag kanske borde börja känna mig gammal nu? Men det gör jag inte, livet är nästan perfekt, jag har en gullig sambo och två underbara barn som skänker mig jättemycket glädje varje dag!


Nu har vi fått en kallelse till neurologen, S ska dit den 13:e, igår blev han 8 månader, tiden går så himla fort.

Dagens bonusbild, H vill vara som mamma och sjalar sin kanin

Bomull i hjärnan!

Idag började jag med LCHF-kost, och det känns som att jag har bomull (eller grädde kanske) i hjärnan.

Mysko känsla.

Sömnlöshet.

Jag kan inte sova, de tre senaste nätterna har jag sovit sammanlagt 5 timmar.

Det är så mycket tankar som snurrar att jag inte kan koppla av.

Vi var till barnläkaren med S i onsdags, BVC har ju varit lite oroliga över han stora huvud, och det verkade som att läkaren vi träffade tror att han har vattenskalle. Så nu har det skickats en remiss för utredning på barn-neurologen.

Min fina lilla kille!