Stressad!

Jag är så stressad att jag är förvirrad. Jag kan inte stava, och snubblar på orden, sätter på fel platta på spisen, och tar på fel barn fel kläder.

Imorgon är det dags att påbörja dagisinskolningen, och hjärtat skriker - NEJ!!
Det är jättejobbigt, men som det ser ut nu så har vi inte så mycket annat att välja på, antingen får de börja på dagis, eller så får jag hoppa av studierna, och hur ska jag kunna flytta då?

Den 15 mars ska jag ut på min första LIA (lärande i arbete), eller praktik om man tycker det låter bättre. Och jag har fortfarande inte hittat någonstans att vara. Nästan alla butiker jag varit i har redan tackat ja till att ta emot en gymnasieelev som praktikant, det suger åsnearsle att vi ska ut på praktik samtidigt som dem.
Om det inte ljusnar på LIA-fronten den här veckan får jag försöka få tag i en plats i Norrköping istället, men jag vill helst slippa det. Så himla kul är det inte att knappt se barnen på 7 veckor.

Men jag hoppas på att slippa åka ner dit, det måste ju finnas någon butik i Uppsala som vill ha en mammauckla där i 7 veckor!

Bloggpaus.

Studierna tar så mycket kraft att jag är helt slut när jag kommer hem på kvällarna. Och när jag är hemma vill jag ju passa på att umgås med barnen så mycket som möjligt. Bloggen hamnar längst ner på prioriteringslistan, så jag har inte skrivit något på jättelänge. Men nu börjar de nya rutinerna sätta sig, så orken kommer nog tillbaka snart!

Min mardröm!

Det kvinnan i den här artikeln upplevt är det jag vaknar av att ha drömt mardrömmar om ett par gånger i veckan!

Det som hände henne var på väg att hända mig också när H skulle födas. Trots att jag sa till så var förlossningsläkaren på väg att börja snitta ändå. Det var tack vare att narkosläkaren skrek åt honom att sluta som han förstod att jag inte var bedövad. Hade hon inte rutit i hade det varit mig artikeln handlat om. :-(